måndag, november 16, 2009
måndag, november 09, 2009
Jag samspelar i grupp
Ozzy går kurs i konflikthantering, sista kursen ever för henne på lärarprogrammet. Spännande. Man får lära sig intressanta saker om att samspela i grupp. Ozzy har som vanligt svårt att sitta still och undrar om hon har vuxendamp.
Ozzy får veta att hon tar examen 15 januari. Då är hon färdigutbildad gymnasielärare i historia och svenska. Ozzy skall då vara en förebild för ungdomar med ungdomsdamp.
Ozzy tar ett djupt andetag och tittar på bananen framför sig och skriver dagens visdomsord.
Andra skriver om: vardagsliv, humor, slackerprosa
Ozzy får veta att hon tar examen 15 januari. Då är hon färdigutbildad gymnasielärare i historia och svenska. Ozzy skall då vara en förebild för ungdomar med ungdomsdamp.
Ozzy tar ett djupt andetag och tittar på bananen framför sig och skriver dagens visdomsord.
Andra skriver om: vardagsliv, humor, slackerprosa
lördag, oktober 24, 2009
.. och i bokhyllan står farsans trynorgel
Sitter och rotar runt i min musiksamling. Hittar en Basie-mapp jag inte lyssnat igenom. Klickar på den, och den går igång. Och... döm om min förvåning när jag känner igen omslaget som ett av de som finns bland min salige fars gamla jazzskivor som jag nyligen fått överta av min käre bror! Ooo, det här måste lyssnas på noga. Lyss lyss... plockar fram vinyl(? är det vinyl? Den är jättetung ju. Bakelit?)-originalet och tar ut skivan...och hittar ett helt fantastiskt urklipp i innerfodralet! "Högre fart på den nya poporkestern med ekomaskin och elektricitet". Där kan man läsa om Sture Kinells orkester från Karlskoga, ett band som "ska bli eldrivet".
"Siste träblåsaren i raden är artonårige Gunnar Lilja med altsax, piano, sångröst och munharmonika. Det sista är ingen vanlig trynorgel utan en apparat som låter ungefär som en blandning av hammondorgel och munspel. [...] Alltsedan starten har de sju hållit en jazzig stil med evergreens och liknande, som nog låter bra, men tyvärr inte är så där riktigt populär hos den rock- och twistfrälsta publiken. [...] Halvjazzen dör ut."
Underbart.
Åter till studierna.
fredag, oktober 16, 2009
Ozzy kvalitetstestar saker hon inte har råd med
Hej jag heter Ozzy och jag sitter just nu i förstaklasskupén på Intercitytåget mot Stockholm.
Men Ozzy, om du har råd med förstaklassbiljett på intercity, varför tar du i inte ekstvåtusen istället då? Nej, för min färd bär icke mot hufvudstaden, utan mot vårt fädernes borg, Västra Aros! Hufvudstaden är bara för kycklingar, Västerås är det nya svart.
Vad fan gör man i Västerås? Äter gurkor? Ack nej, man kultiverar sig medelst improvisationsteaterkurser! Jag skall alltså hålla en helgkurs i hur man berättar en improviserad historia på scen - aka storytelling. (Jag har för övrigt idag blivit kallad "drottningen av storytelling", tack för det Anton. Bättre smeknamn än "hon lärargrejen" som en elev kallade mig häromsistens. Hej elevgrejen, jag har ett namn faktiskt. It's Ozzy.
Hur som hafver, ska man hålla kurs i Västra Aros så pröjsar ATR för tågbiljett och hotell, men Ozzy får själv boka biljetten.
Hmmmmmmmm..... förstaklass kostar bara hundra spänn mer än andraklass.... det märker de inte va? Näpp! Moahahaha, jag köper förstaklass, och ser med glädje fram emot denna eminenta upplevelse. Som jag i och för sig har upplevt förut, men då i opröjsad form. Man får sitta i förstaklass så länge det finns platser lediga. På ekstvåtusen i alla fall. Men nu hafver jag alltså en pröjsad, fluffig fåtöljplats längst fram i tåget. Nej vänta nu... vilket håll åker vi åt... vi lär ju knappast bränna rätt igenom hela centralstationen först... jag sitter... SIST i tåget! What da fuck? Ska inte förstaklassarna få sitta längst fram, som ena riktiga borgarbrackor och päsa i sina fluff-fåtöljer? Näpp. De ska å andra sidan inte behöva slita sina skosulor i onödan, och behöver således inte vandra längs med hela tåget för att hitta sin vagn.
Så, hur är då standarden här i förstaklass? Well... på medresenärerna är den nog ganska hög. Här dräller av buisnessboys i backslick och slingade kvinnor i guld och leopardmönstrat. Fåtöljerna är som sagt fluffiga, minst sagt. Toaletten... luktar... pess å pest å senapsgas! Men den är nog kanske en hel kvadratmeter större än vad fattiglapparna längst bak... förlåt... fram i tåget har. Och det fantastiska eluttaget som skall försörja den laptop som dessa bokstäver skrivs på sitter i...
...
röven på konduktören? Någon har helt klart snott dem, för det måste ju finnas eluttag i en tvåtusentalsförstaklasskupé, eller hur?
Ja.
Klart det finns.
Annars dör ju den här laptopen om 1,5 timme, och då kommer jag och alla backslickmän i fluff-fåtöljerna sakteliga döden dö. Vad skola vi göra utan vår uppkoppling? Ångest ångest äro vår arvedel!
Men Ozzy, om du har råd med förstaklassbiljett på intercity, varför tar du i inte ekstvåtusen istället då? Nej, för min färd bär icke mot hufvudstaden, utan mot vårt fädernes borg, Västra Aros! Hufvudstaden är bara för kycklingar, Västerås är det nya svart.
Vad fan gör man i Västerås? Äter gurkor? Ack nej, man kultiverar sig medelst improvisationsteaterkurser! Jag skall alltså hålla en helgkurs i hur man berättar en improviserad historia på scen - aka storytelling. (Jag har för övrigt idag blivit kallad "drottningen av storytelling", tack för det Anton. Bättre smeknamn än "hon lärargrejen" som en elev kallade mig häromsistens. Hej elevgrejen, jag har ett namn faktiskt. It's Ozzy.
Hur som hafver, ska man hålla kurs i Västra Aros så pröjsar ATR för tågbiljett och hotell, men Ozzy får själv boka biljetten.
Hmmmmmmmm..... förstaklass kostar bara hundra spänn mer än andraklass.... det märker de inte va? Näpp! Moahahaha, jag köper förstaklass, och ser med glädje fram emot denna eminenta upplevelse. Som jag i och för sig har upplevt förut, men då i opröjsad form. Man får sitta i förstaklass så länge det finns platser lediga. På ekstvåtusen i alla fall. Men nu hafver jag alltså en pröjsad, fluffig fåtöljplats längst fram i tåget. Nej vänta nu... vilket håll åker vi åt... vi lär ju knappast bränna rätt igenom hela centralstationen först... jag sitter... SIST i tåget! What da fuck? Ska inte förstaklassarna få sitta längst fram, som ena riktiga borgarbrackor och päsa i sina fluff-fåtöljer? Näpp. De ska å andra sidan inte behöva slita sina skosulor i onödan, och behöver således inte vandra längs med hela tåget för att hitta sin vagn.
Så, hur är då standarden här i förstaklass? Well... på medresenärerna är den nog ganska hög. Här dräller av buisnessboys i backslick och slingade kvinnor i guld och leopardmönstrat. Fåtöljerna är som sagt fluffiga, minst sagt. Toaletten... luktar... pess å pest å senapsgas! Men den är nog kanske en hel kvadratmeter större än vad fattiglapparna längst bak... förlåt... fram i tåget har. Och det fantastiska eluttaget som skall försörja den laptop som dessa bokstäver skrivs på sitter i...
...
röven på konduktören? Någon har helt klart snott dem, för det måste ju finnas eluttag i en tvåtusentalsförstaklasskupé, eller hur?
Ja.
Klart det finns.
Annars dör ju den här laptopen om 1,5 timme, och då kommer jag och alla backslickmän i fluff-fåtöljerna sakteliga döden dö. Vad skola vi göra utan vår uppkoppling? Ångest ångest äro vår arvedel!
söndag, oktober 11, 2009
Tröttja
Ååååhåhåhåhåååå vad jag vill skolka från praktiken!!! Jag har inte haft ett nine to five-jobb sen 1997 och nu minns jag varför.
Fifan för nine to five. Man örker ju int nånting alls! Klockan är nu tjugo över sju och jag fundilerar så smått på att gå och lägga mig. När gick jag och la mig halv åtta senast? När jag var... fyra bast kanske?
Människan är inte skapt för att gå upp 05:15. I alla fall inte Ozzy-människan.
En annan störande grej är att jag funderar på att gå och lägga mig för att jag är... uttråkad. Skulle kunna städa. Men... lill inte. Blä. Den här praktiken suger musten så otroligt fett ur mig. Lill ingenting.
Min handledare tar ju fan inte rast heller. Kastar i sig mat på 10 minuter. Så jag gömmer mig på kontoret för att få rast, men hon börjar diskutera planeringar, didaktiska frågeställningar och annat. Någon gång har jag sagt till henne "jag tänkte slösurfa och låta hjärnan ta rast en stund nu om det är ok". Vilket det är. För hon inser ju att hon inte tar rast. Och fortsätter jobba. Och har jättehöga krav på mig. Vilket hon iofs kanske borde ha, med tanke på att jag i princip är färdigutbildad nu och ska vara en jämlike.
My ass.
Jag kan ingenting. Jag har inte tusen övningar att dra ut ur röven. Jag är totalt omotiverad och tycker att hon kräver för mycket av eleverna, och lider med eleverna som har sin första lektion klockan åtta.
Jag kommer bli en filmvisar-fröken. Hjälp.
Fifan för nine to five. Man örker ju int nånting alls! Klockan är nu tjugo över sju och jag fundilerar så smått på att gå och lägga mig. När gick jag och la mig halv åtta senast? När jag var... fyra bast kanske?
Människan är inte skapt för att gå upp 05:15. I alla fall inte Ozzy-människan.
En annan störande grej är att jag funderar på att gå och lägga mig för att jag är... uttråkad. Skulle kunna städa. Men... lill inte. Blä. Den här praktiken suger musten så otroligt fett ur mig. Lill ingenting.
Min handledare tar ju fan inte rast heller. Kastar i sig mat på 10 minuter. Så jag gömmer mig på kontoret för att få rast, men hon börjar diskutera planeringar, didaktiska frågeställningar och annat. Någon gång har jag sagt till henne "jag tänkte slösurfa och låta hjärnan ta rast en stund nu om det är ok". Vilket det är. För hon inser ju att hon inte tar rast. Och fortsätter jobba. Och har jättehöga krav på mig. Vilket hon iofs kanske borde ha, med tanke på att jag i princip är färdigutbildad nu och ska vara en jämlike.
My ass.
Jag kan ingenting. Jag har inte tusen övningar att dra ut ur röven. Jag är totalt omotiverad och tycker att hon kräver för mycket av eleverna, och lider med eleverna som har sin första lektion klockan åtta.
Jag kommer bli en filmvisar-fröken. Hjälp.
lördag, oktober 10, 2009
Här får ni ett skitlångt inlägg om mitt fantastiska slitiga liv just nu
Jag har fått skäll av Ellen för att jag bloggar för sällan. Skönt att vara saknad! Dock finns det en anledning till bloggfrånvaron, and it's called praktik. Eller VFU som det så fint heter nuförtiden. (VerksamhetsFörlagd Utbildning.) Fint att det finns ett fint namn. Praktik är tydligen fult. Sen får det inte heta handledare heller, utan lärarutbildare, som förkortas LLU:are. Var kommer mittenL:et ifrån? Jag är för övrigt inte praktikant, jag är lärarstudent. Fast alla skolor man är ute på hänger kvar i 80-talet och kallar oss för lärarkandidater. Så jag hasar omkring på min praktikplats (VFU-skola) i hasorna på min handledare (lärarutbildare) med en skylt på bröstet där det står lärarkandidat (lärarstudent). Gött.
När man är kandidat (student) ska man följa handledarens (LLU:arens) dag till punkt och pricka, vilket innebär att min väckarklocka ringer...
kvart....
över......
FEM!
tre dagar i veckan.
KVART ÖVER FEM!!! TRE DAGAR I VECKAN!!! VARAV TVÅ ÄR MÅNDAG OCH FREDAG!!! Kan det bli bättre? Ja.
Kvart över fem, vad är det för skola du är på egentligen? Jotack, det är en helt vanlig elitistisk skola där första lektionen börjar klockan åtta, vilket innebär att jag måste åka 07:09 för att vara på skolan 07:40 vilket innebär att jag måste gå 07:00 vilket innebär att jag måste kliva upp ur sängen 05:45 för att hinna vara vacker när jag åker till skolan, vilket jag oftast inte hinner eftersom jag är medvetslös när klockan ringer så tidigt. Jag... kan... inte... ta mig upp ur sängen. Så därför måste jag snooza ca 45 minuter. Yey. Och sen är jag som en zombie och allt går i ultrarapid och hela faderullan slutar alltid med att jag antingen går till skolan i slarvtruls och osminkad (men med sjukt snygga kläder) eller sminkar mig på bussen under trötta Göteborgares förvånade övervakning.
Väl på skolan är jag ganska pigg de första timmarna. När jag kommer dit har jag ju faktiskt varit nästan vaken i 2,5 timme. Tjofaderittan nu kör vi, vad bör en miljöbeskrivning innehålla? Skriv bra nu ongar annars får ni stryk av fröken. (Ja, jag säger sånt och hoppas att de fattar ironi, vilket jag själv proklamerar att de inte gör. Var inte ironisk! Det kan drabba dig själv!) Och eleverna skriver mindre bra och jag coachar. Skriveliskriv.
Och hallego. De kan ju inte. Och de sliter sitt hår. Och de FÖRSÖKER VERKLIGEN!!! Något jag inte är van vid. Har varit på elitskolor förut, men då hade jag såklart "skolans svåraste klass" och fick slita som ett djur för att få ordning på undervisningen. Men de här... hallego. I love them. Och lider med dem. Det är fan inte lätt att skriva skönlitterärt när man bara vill räkna matte hela tiden.
En elev som slitit som ett djur och skrivit en jättelång miljöbeskrivning som mest bestod av "det finns det och det och det och det och det och det och det och det där" sa med underbar öststatsbrytning; Det her er svårt freken. Dy är jettebrå på miljebeskrivning, du kommer på saker jettesnabbt jy, dy bara sejer rett yt saker, metaforer och såna saker.
Hallego. I love him. Och han sliter. Och kommer bara klara G. Kan man inte få ge betyg i go'het? Då får alla (utom en) mvg.
När man är kandidat (student) ska man följa handledarens (LLU:arens) dag till punkt och pricka, vilket innebär att min väckarklocka ringer...
kvart....
över......
FEM!
tre dagar i veckan.
KVART ÖVER FEM!!! TRE DAGAR I VECKAN!!! VARAV TVÅ ÄR MÅNDAG OCH FREDAG!!! Kan det bli bättre? Ja.
Kvart över fem, vad är det för skola du är på egentligen? Jotack, det är en helt vanlig elitistisk skola där första lektionen börjar klockan åtta, vilket innebär att jag måste åka 07:09 för att vara på skolan 07:40 vilket innebär att jag måste gå 07:00 vilket innebär att jag måste kliva upp ur sängen 05:45 för att hinna vara vacker när jag åker till skolan, vilket jag oftast inte hinner eftersom jag är medvetslös när klockan ringer så tidigt. Jag... kan... inte... ta mig upp ur sängen. Så därför måste jag snooza ca 45 minuter. Yey. Och sen är jag som en zombie och allt går i ultrarapid och hela faderullan slutar alltid med att jag antingen går till skolan i slarvtruls och osminkad (men med sjukt snygga kläder) eller sminkar mig på bussen under trötta Göteborgares förvånade övervakning.
Väl på skolan är jag ganska pigg de första timmarna. När jag kommer dit har jag ju faktiskt varit nästan vaken i 2,5 timme. Tjofaderittan nu kör vi, vad bör en miljöbeskrivning innehålla? Skriv bra nu ongar annars får ni stryk av fröken. (Ja, jag säger sånt och hoppas att de fattar ironi, vilket jag själv proklamerar att de inte gör. Var inte ironisk! Det kan drabba dig själv!) Och eleverna skriver mindre bra och jag coachar. Skriveliskriv.
Och hallego. De kan ju inte. Och de sliter sitt hår. Och de FÖRSÖKER VERKLIGEN!!! Något jag inte är van vid. Har varit på elitskolor förut, men då hade jag såklart "skolans svåraste klass" och fick slita som ett djur för att få ordning på undervisningen. Men de här... hallego. I love them. Och lider med dem. Det är fan inte lätt att skriva skönlitterärt när man bara vill räkna matte hela tiden.
En elev som slitit som ett djur och skrivit en jättelång miljöbeskrivning som mest bestod av "det finns det och det och det och det och det och det och det och det där" sa med underbar öststatsbrytning; Det her er svårt freken. Dy är jettebrå på miljebeskrivning, du kommer på saker jettesnabbt jy, dy bara sejer rett yt saker, metaforer och såna saker.
Hallego. I love him. Och han sliter. Och kommer bara klara G. Kan man inte få ge betyg i go'het? Då får alla (utom en) mvg.
onsdag, september 23, 2009
Post hantverkar-traumatisk stress
Jag vill inleda detta inlägg med en öppen fråga.
Vad är anledningen till att hantverkare börjar jobba två timmar före alla andra? Vill inte de också ha sovmorgon? Eller är hantverkare ett släkte som njuter av att borra i folks öron när de sover som djupast? Ja. Så måste det vara. För vad är annars anledningen till att det när det är hantverkardags alltid borras som satan mellan kl sju och åtta, för att därefter följas av några timmars tystnad? Jag antar att hantverkarna då har sin siesta. När vanligt folk gått till jobbet. Ah, lugn och ro i huset, nu kan vi ta siesta i valfri säng. Vilken ska vi välja idag? Olssons har vattensäng, spexigt, det har jag inte sovit i sen 90-talet, den tar vi.
Suck.
Ja. De har varit här idag. De jävlarna. Och bytt ut mitt fina fina gamla bakelitelskåp mot ett fult vitt plåtskåp. De har dessutom lämnat ett stort hål i väggen efter sig. Vem ska fixa det tänkte de?
Sönderstressad som jag är för tillfället grät jag en skvätt blod när jag igår kväll rasade hem från impron en timme före utsatt sluttid av ren utmattning och insåg att min SOVMORGON skulle störas av dessa djäfvulens påfund. (Ok, jag mår lite dåligt när jag klankar ner på hantverkarna, min käre danspartner Mag är ju faktiskt snickare. Och väldigt trevlig och vill inte såra en levandes själ. Konstigt att han är hantverkare, hur gick det till?) Totalt uppgifven skrev jag en arg lapp och satte på dörren; RING INTE PÅ FÖRE KL 07:30!!! Lider av extrem sömnbrist. (Vilket såklart var en lögn, jag sov hela 7 timmar igår natt, men tanken av att bli väckt ur törnrosasömnen av en tobaksstinkande ölmagsfarbror kl sju kändes föga lockande.) Ehuru, lappen fungerade! Mot dörrplingeriet. Men borrandet?
Kl 07:30: Brrrrrrrrrrrrrrrrrrröööööööööööööööööööööööööööööööö.
Och vips hade Ozzy migrän. Thänk you very much tänker hon och sträcker sig efter lampknappen. Och... varde... inte... ljus.
Ja, normalintelligenta människor som inte hatar hantverkare kanske tar för självklart att strömmen stängs av när blåställen kommer, MEN DET STÅR FAN INTE PÅ LAPPEN OCH JAG ÄR UPPENBARLIGEN INTE NORMALINTELLIGENT JÄVLA SATANS BLÅSTÄLL HUR FAN SKA JAG KUNNA VÄRMA MITT KAFFE OCH KOKA MIN GRÖT JÄVLARIMIG VAD JAG HATAR ER så började min morgon. Under kortare perioder slutade dock bröööööandet, och jag insåg att jag faktiskt - än så länge - tills nästa gång blåställen kommer - har gasspis som faktiskt går att använda äfven utan elektricitet. Yeeey! Jag får frukost i alla fall! BRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ jag kan inte tänka jag kan inte tänka jag ser ingenting för det finns inga lampor jag kan inte fixa håret fy fan ska jag sitta och äta i det här så fan heller visst är man värd en Brogyllenfrukost när dagen börjar såhär vedervärdigt eländigt (dagens i-landsproblem).
Ja. Man fick en Brogyllenfrukost. Eller i alla fall en macka därifrån. Och kaffe. Och juice. Lyxpyx. Och dagen flyter på relativt smärtfritt men jag är så trött så trött och längtar heeeeeeeeeeeem. Och kommer hem. Och tänder ljuset.
TJIIIIIIIIIIIIII! Inget ljus! Ingen ström! De har glömt sätta på strömmen! SATANS JÄVLA IDIOTER jag förstår varför de inte är ingenjörer tänker jag och försöker ihärdigt tänka på min snälle vän hantverkaren Mag som det goda exemplet av trevliga blåställ och försöker ihärdigt tala om för mig själv att de gör bara sitt jobb och det är mänskligt att fela och ringer hantverkarpuckot som förvirrat guidar mig genom elskåpets alla reglage och rattar.
Fattar ni... att... ALLA... reglage... var... AV! Och alla spakar! Och allt jävelskap i hela världens satans puckon hur fan kan de MISSA att sätta PÅ skiten de installerat????????????????????????
Och sen inser jag... att... det kanske var en hämd för min sura morgonlapp? Där fick jag. Tack så mycket, en liten käftsmäll kanske var precis vad jag behövde? Och en paket surnad mjölk i kylen och smält glass och tinade grönsaker i frysen.
Och så fick jag migrän igen. Hej.
Vad är anledningen till att hantverkare börjar jobba två timmar före alla andra? Vill inte de också ha sovmorgon? Eller är hantverkare ett släkte som njuter av att borra i folks öron när de sover som djupast? Ja. Så måste det vara. För vad är annars anledningen till att det när det är hantverkardags alltid borras som satan mellan kl sju och åtta, för att därefter följas av några timmars tystnad? Jag antar att hantverkarna då har sin siesta. När vanligt folk gått till jobbet. Ah, lugn och ro i huset, nu kan vi ta siesta i valfri säng. Vilken ska vi välja idag? Olssons har vattensäng, spexigt, det har jag inte sovit i sen 90-talet, den tar vi.
Suck.
Ja. De har varit här idag. De jävlarna. Och bytt ut mitt fina fina gamla bakelitelskåp mot ett fult vitt plåtskåp. De har dessutom lämnat ett stort hål i väggen efter sig. Vem ska fixa det tänkte de?
Sönderstressad som jag är för tillfället grät jag en skvätt blod när jag igår kväll rasade hem från impron en timme före utsatt sluttid av ren utmattning och insåg att min SOVMORGON skulle störas av dessa djäfvulens påfund. (Ok, jag mår lite dåligt när jag klankar ner på hantverkarna, min käre danspartner Mag är ju faktiskt snickare. Och väldigt trevlig och vill inte såra en levandes själ. Konstigt att han är hantverkare, hur gick det till?) Totalt uppgifven skrev jag en arg lapp och satte på dörren; RING INTE PÅ FÖRE KL 07:30!!! Lider av extrem sömnbrist. (Vilket såklart var en lögn, jag sov hela 7 timmar igår natt, men tanken av att bli väckt ur törnrosasömnen av en tobaksstinkande ölmagsfarbror kl sju kändes föga lockande.) Ehuru, lappen fungerade! Mot dörrplingeriet. Men borrandet?
Kl 07:30: Brrrrrrrrrrrrrrrrrrröööööööööööööööööööööööööööööööö.
Och vips hade Ozzy migrän. Thänk you very much tänker hon och sträcker sig efter lampknappen. Och... varde... inte... ljus.
Ja, normalintelligenta människor som inte hatar hantverkare kanske tar för självklart att strömmen stängs av när blåställen kommer, MEN DET STÅR FAN INTE PÅ LAPPEN OCH JAG ÄR UPPENBARLIGEN INTE NORMALINTELLIGENT JÄVLA SATANS BLÅSTÄLL HUR FAN SKA JAG KUNNA VÄRMA MITT KAFFE OCH KOKA MIN GRÖT JÄVLARIMIG VAD JAG HATAR ER så började min morgon. Under kortare perioder slutade dock bröööööandet, och jag insåg att jag faktiskt - än så länge - tills nästa gång blåställen kommer - har gasspis som faktiskt går att använda äfven utan elektricitet. Yeeey! Jag får frukost i alla fall! BRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ jag kan inte tänka jag kan inte tänka jag ser ingenting för det finns inga lampor jag kan inte fixa håret fy fan ska jag sitta och äta i det här så fan heller visst är man värd en Brogyllenfrukost när dagen börjar såhär vedervärdigt eländigt (dagens i-landsproblem).
Ja. Man fick en Brogyllenfrukost. Eller i alla fall en macka därifrån. Och kaffe. Och juice. Lyxpyx. Och dagen flyter på relativt smärtfritt men jag är så trött så trött och längtar heeeeeeeeeeeem. Och kommer hem. Och tänder ljuset.
TJIIIIIIIIIIIIII! Inget ljus! Ingen ström! De har glömt sätta på strömmen! SATANS JÄVLA IDIOTER jag förstår varför de inte är ingenjörer tänker jag och försöker ihärdigt tänka på min snälle vän hantverkaren Mag som det goda exemplet av trevliga blåställ och försöker ihärdigt tala om för mig själv att de gör bara sitt jobb och det är mänskligt att fela och ringer hantverkarpuckot som förvirrat guidar mig genom elskåpets alla reglage och rattar.
Fattar ni... att... ALLA... reglage... var... AV! Och alla spakar! Och allt jävelskap i hela världens satans puckon hur fan kan de MISSA att sätta PÅ skiten de installerat????????????????????????
Och sen inser jag... att... det kanske var en hämd för min sura morgonlapp? Där fick jag. Tack så mycket, en liten käftsmäll kanske var precis vad jag behövde? Och en paket surnad mjölk i kylen och smält glass och tinade grönsaker i frysen.
Och så fick jag migrän igen. Hej.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
